Igår köpte jag en julkalender till mig själv med små chokladbitar i. Någonting säger mig att jag kommer sitta med en likadan när jag är 42 också. Eller nej, inte en likadan. Jag kan faktiskt svälja min stolthet och erkänna att min kalender är ful. Det är disney på den, Nalle Puh eller vad den där perversa björnen heter. Hyser inte alls någon julstämning om den. Det ska vara tomtar som bor i små trdaitionella trästugor med stearinljus i fönsterna och paket och granar och snö överallt. Jag antar att jag var för sent ute med mitt julkalenders-shoppande för när jag gick fram till killen i kassan och frågade om dom hade chokladkalendrar höll han upp två alternativ, FC Barceolna eller pervo björnen. Då måste jag säga att pervo björnen lockade mer i mina ögon. FC Barcelona, skojar han med mig eller? Det var inte ens en liten snöflinga på den, inte en enda liten tomteluva. Fy. Fine, Zlatan spelade där och vi gillar honom, men han SPELADE, jesus, han kan inte ersätta tomten för det. Aja. Jag har iallafall redan hittat nummer 24, vilket jag på fullaste allvar tyckte var skitsvårt när jag var liten. Det var många mornar som jag satt och slet mig i håret av frustration för att jag inte kunda hitta dagens lucka. Shit vad jag snackar. Ska sluta nu. Här kommer en bild på mig och min kalender, som ni ser övertalade pervo-björnen mig till lite puss men det var ok. Han höll sig i skinnet.