Idag har jag sökt jobb. Fan vad bra jag känner mig. Nu är det väl bara att hålla tummarna i rumpan och köra. Vi får se helt enkelt. Kollade på starten av den nya dokusåpan "Ung & Bortskämd" också, pinsamt ju. Nu ska jag vara så där moralisk och tråkig som bara jag kan vara, jag gillar inte program där man utnyttjar folks skadade själar för att roa andra. Det är helt åt helvete faktiskt. Program så som biggest loser, ensam mamma söker, Ullard och för att inte glömma den största och värsta boven i dramat (enligt mig) idol. Idol idol idol! Fan vad jag inte gillar det. Jag vet att folk som ställer upp på programmet gör det frivilligt och dom är medvetna om att dom blir filmade och allt det där, men vad fan. Jag tycker inte att det ger tv4 rätten att slänga ut vilka dårar som helst inför hela svenska folket. Många av dom lider sannerligen av något slags syndrom, alternativt bokstavskombination, det är aldrig okej att skratta åt det eller driva om det annars. Varför skulle det vara det nu? För att dom väljer det själva? Nah, don't think so. Många av dom fattar nog inte ens vad dom ger sig in på, sen ska vi sitta där i soffan som bänkade med popcorn i ena handen och moralen i den andra och välja att trycka i oss popcornen istället för alternativ två. Bara för att det roar oss. Då är vi ju hemma, i trygghet liksom. Där ser ingen oss när vi asflabbar åt folk som skämmer ut och gör bort sig. Fan vad fega vi är.
Jag gillar program så som Filip och Fredriks "Lite sällskap". Där man lyfter fram fyra stereotyp speciella människor och bara får en att älska dom. Där skrattar man inte längre åt någon utan med någon. Man sitter inte längre och klankar ner på personerna och undrar vad fan dom tänker med som ens ställer upp på något sånt här. Nej, nu hoppas man, precis lika mycket som dom själva, att dom ska lyckas. Att dom ska få lite sällskap. Man vill dom bara väl, mer än väl. Det är så svensk TV ska vara. Tack.