Sunday bloody sunday
Jag är trött och blir aldrig pigg. Har sovit som fan men det hjälper inte. Dessutom har jag typ brutit ryggen. Jag är skitarg också. Och pank. Eller nej, jag är inte pank, jag har bara inte råd att slösa. Har nog inte brutit ryggen heller, det gör bara ont i den. Är kanske inte så speciellt trött om jag tänker efter, bara slö. Men arg, det är jag, på riktigt. Jävla söndag.
Ensamma på jorden med ljuset släckt
Idag är jag bakisk-skakis. Fan.
Addiction
I don't know what to do with you 'cause you don't know what you do to me
Evig lycka är ingen lycka
Just precis nu skulle jag vilja påstå att jag är en rätt lycklig prick. Jag är iallafall långt ifrån ledsen och det är väl lite samma sak? Jag tänkte att "fan va bra det skulle vara om jag fick vara så här glad alltid", lite leva-lycklig-i-alla-sina-dar-feeling. Men det går ju inte. Det finns inget som heter evig lycka. Nu menar jag inte att sitta här och vara deprimerad och pessimistisk utan bara realistisk. Om man alltid är lycklig, är man aldrig lycklig. Så måste det ju bli. Om man lever ett problemfritt liv så måste det i sin om tid bli ett problem. Att alltid vara lycklig måste betyda att man aldrig känner sig lycklig. Det är lite som julafton, om alla skulle få presenter varje dag, det skulle alltid vara snö, Kalle-Anka skulle visas varje dag, julgranen skulle bli lika standard som vilken random krukväxt som helst och tomten skulle vara en av alla andra du möter på bussen då skulle ju inte julafton vara något speciellt alls (förutom om man faktiskt tror att Jesus Kristus föddes då och vill fira han lite på födelsedagen). Man skulle kanske inte ens bry sig om 24 december.
Därför tycker jag man ska sluta deffinera ett lyckligt slut med att man lever lyckligt i alla sina dar. Vi ändrar till att man lever på ett sätt som kan göra en lycklig och inser att livet alltid kommer att ha sina motgångar, som man i sin tur kan ta lärdom av och kommer att göra vare sig man vill det eller inte.
Spelning i Jönköpingn FETT
Siggididdiggididoopedidoo
Tjulululu nu drar jag till fåret sen blir det spelning ikväll. VÄRD. Det bjuds på Solnas i särklass bästa kvaliterock! Och om det inte framgick riktigt i hur jag beskrev banden så är vi självklart ett av dom. Inträde 20 spänn med start kl.18:30. ÖÖÖÖÖÖS!
Hoppas innerligt på efterfest, måste ju supa lite den här helgen. Imorn bär det av till Jönköping med Dalai, kommer också bli jävligt ös. Ok, nu måste jag springa, bussen väntar inte på någon. Som min käre mor sa till mig idag när jag berättade att jag skulle på efterfest ikväll och att tåget går klockan 8.00 imorgon bitti "Johanna, du vet väl att SJ inte väntar på någon, INGEN!" Tack för den upplysningen mamma.
Woop woop!
My horse is amazing
Bästa jag har hört på länge! Nej men allvarligt, mh sweet lemonade
Synth-solot är inte att leka med det heller.
Kom, kom atombomb
Jag hatar när det "småregnar", antingen vill jag ha skyfall eller så ska det vara soligt. Det finns liksom inget mellanting. Höst är med andra ord inte min grej. Det "småregnar" konstant och det är mitt mellan sommar och vinter, skit. Så blir man förkyld också, har klarat mig fram till den här veckan men nu ser det rätt kört ut. Fast det gör inget (måste sluta vara så jävla negativ, fast jag tycker bara att jag är realistisk, men ändå).
Ledig imorgon, spelning på fredag och jönköping på lördag. Nu lät jag så där busy som bara folk med bloggdator och headset till mobilen kan göra. Lite. Kan Anna Anka skaffa sig ett riktigt efternamn och sluta inkräkta på spotify?
Pokerkväll i Vårby gård
Igår var fint. Fredag var nog ännu finare. Drog till Kungsängen med Vera för att partaja lite med Therese och några bekanta och obekanta till henne. Ganska party faktiskt. Sen kom Sami och Krille, det var kul men det blev hysteriskt kul när vi skulle åka bil hem sen. Det börjar med att Vera sänker både intelligensnivån och medelåldern genom att springa före alla andra till bilen och skrika "jag älskar Vita faran! Man får röka inne i bilen, wiho! PAX FÖR ATT SITTA FRAM!"
Igår var det pokerkväll som gällde. Egentligen var det bara killar som skulle få vara med på pokerkvällen men efter att ha lagt en insats på tio kronor fick jag också vara med. Precis som väntat slutade spelet med att jag vann. HAH, fan vad jag älskar att vinna.
Håkans 2 steg från paradise går varmt i både iPod och spotify. Soft.
14.10.10
Och vad vet du om månljuset?
Jag sitter just nu hemma hos Vera på någonting som ska föreställa en mysig päls tror jag, faktum är att den sticker mig i rumpan och inte alls är mysig, men jag överlever. Igår var den bästa dagen i hela mitt liv. Dom få sekunderna jag hade med Håkan var värda allt jag någonsin gjort. Det kommer lite fina bilder på det när jag får internet att börja rulla som det ska igen. Aja, mer om det en annan gång. Vera ropar. Filip frågade om jag var hennes slav. Klart jag inte är!
Eller?
Eller?
Det finns inga ord
JAG HAR ALDRIG VARIT LYCKLIGARE I HELA MITT LIV
Mästerdetektiven lever farligt
Är det inte helt fantastiskt roligt att vakna på morgonen och bara önska att takhöjden sjunkit en hästlängd under natten så att man hade kunnat få ge sig själv lite fysisk smärta (utan några större ansträgningar) i samband med att man reser sig upp ur sängen? Jo, det är en fantastisk känsla. Rise and shine.
Det är framför allt precis den känslan jag kände imorse när jag vaknade och tittade frågande på mig själv i spegeln och bah: varför johanna, varför låg du vaken hela natten och tittade på Kalle Blomkvist? Svaret är iofs lätt. Det är ju ett av Astrid Lindgrens mest genomtänkta verk, men ändå. Nu är jag ju trött istället. Aja.
Eftersom att jag har världens mest halloween-kåta vän så verkar det som att jag ska vara följeslagare till Vera denna eftermiddag. Destinationen är Butteriks. Soft.
P.S. Jag blir arg när jag har halvdag och ska sluta vid 12, men alla lektioner innan 12 är inställda också. Eller ok, en av två. Men ändå.
P.S. Nr.2. Hatten av för SL som trots denna kyla lyckats hålla pendeltågen i rull (kan man säga att ett tåg rullar?) enligt tidtabellen (?!), vad hände liksom?
Det är framför allt precis den känslan jag kände imorse när jag vaknade och tittade frågande på mig själv i spegeln och bah: varför johanna, varför låg du vaken hela natten och tittade på Kalle Blomkvist? Svaret är iofs lätt. Det är ju ett av Astrid Lindgrens mest genomtänkta verk, men ändå. Nu är jag ju trött istället. Aja.
Eftersom att jag har världens mest halloween-kåta vän så verkar det som att jag ska vara följeslagare till Vera denna eftermiddag. Destinationen är Butteriks. Soft.
P.S. Jag blir arg när jag har halvdag och ska sluta vid 12, men alla lektioner innan 12 är inställda också. Eller ok, en av två. Men ändå.
P.S. Nr.2. Hatten av för SL som trots denna kyla lyckats hålla pendeltågen i rull (kan man säga att ett tåg rullar?) enligt tidtabellen (?!), vad hände liksom?
Give us some food and some bullshit TV
Tänkte att du skulle bli min den här veckan faktiskt.
Breathe in the air if you care, you compare, don't say farewell
Fredag var ... fredag. Kan inte riktigt säga vad jag tyckte om den. Blandade tankar. Inte så att jag klagar, verkligen inte. Jag var full och det var kul, sånt är ju bra.
Idag har jag inte åstakommit ett litet ynka skit. Vaknada vid nio. Gick ut med min trogne livskamrat Harry. Kom hem. La mig i sängen igen. Började kolla på vänner. Kollade lite mer på vänner. Åt thai-mat i sängen. Svepte cola i sängen. Tog en alvedon ... i sängen. Flyttade mig från sängen till stolen. Städade rummet i brist på annan aktivitet. Kollat på vänner. Duschade. Kollade på vänner. Drack mjölk. Åt micro-värmda köttbullar. Kollade på mer vänner. Klädde på mig. Kollade på mer vänner. Åt en pan-pizza. Drack fanta. Satte mig på stolen. Började kolla på vänner. Gav upp. Tog tag i mig själv.
Nu ska jag möta sara, ser ut som att vi ska tjilla lite och grilla korv i hennes öppna spis. Perfekt för tillståndet.
Får jag fimpa min cigg i din öl?
Undan för pundarn, undan för pundarn, undan för pundarn
skriker, slår och svär och stör dig om du står i vägen för mig
Den är fast på hjärnan, fast fast FAST!
Fredag imorgon, det sitter alltid lika fint. Sen får vi väl se hur helgen ter sig, just nu ser det torrt ut. Riktig ökentorka typ. Men pessimisten i mig får ta och fly min kropp nu för att vara negativ leder sällan till något positivt. Det kan ju vem som helst (förutsatt att man förstår ordens innebörd) räkna ut, utan att vara något geni för det. Med andra ord, jag idiotförklarade precis mig själv. Undan för pundarn för nu ska hon gå och lägga sig.
skriker, slår och svär och stör dig om du står i vägen för mig
Den är fast på hjärnan, fast fast FAST!
Fredag imorgon, det sitter alltid lika fint. Sen får vi väl se hur helgen ter sig, just nu ser det torrt ut. Riktig ökentorka typ. Men pessimisten i mig får ta och fly min kropp nu för att vara negativ leder sällan till något positivt. Det kan ju vem som helst (förutsatt att man förstår ordens innebörd) räkna ut, utan att vara något geni för det. Med andra ord, jag idiotförklarade precis mig själv. Undan för pundarn för nu ska hon gå och lägga sig.
As if to say, he doesn't like chocolate
"Mamma, har jag bränt mig på magen? Det kliar typ"
Så där såg man ut efter fyra dagar i Turkiet. Nu är jag typ lika vit som bakgrunden jag skriver på. Jag vill inte att det ska vara så, jag är inte riktigt nöjd med det.
Tanken med den här eftermiddagen var att jag skulle satsa på min framtid på det enklaste sättet en människa kan göra, jag skulle plugga. Gjorde jag det? Nej. Istället har jag slösat tid på att intervall-sova mellan alla underbara svenska filmer som visas på SF-kanalen (en kanal med enbart svenska filmer, hur ska man kunna motstå något sådant?). Har hittils hunnit beta av både Kocken, Peter och Petra och nu Lejontämjaren som förövrigt verkar ganska hemsk. Något som slagit mig under filmens gång är hur många filmer det faktiskt finns om barn vars föräldrar skiljer sig och det uppstår problem. Jag tror att det finns familjer där föräldrarna skiljer sig och barnen blir lyckliga också. Det kan ju inte alltid vara samma koncept, även om det verkar vara ett vinnande sådant. Jag till exempel har aldrig riktigt lidit av mina föräldrars skiljsmässa, jag har inget minnet av att dom har levt tillsammans och det är jag glad över. Bara tanken av att se min far sitta och släppa sig vid matbordet i takt till att mamma höjer volymen på TV:n för att få höra vad dom säger på "halv åtta hos mig" (eftersom att det är evolutionens mest genomtänkta program och man bara måste se det även om ens geni till dotter försöker berätta att man fått mvg på matteprovet) är skrämmande och något jag gärna avstår. Nej, mina föräldrar har haft sina ståndpunkter tillsammans och det var år 1993 när dom klämde ut ett troll på 4.5 panner som dom valde att kalla Johanna och så har vi år 1992 då dom klämde ut en jätte med blondt fjun som numera går under namnet Oscar.
Shit vilken bibel jag skrev, hoppas någon som läste fick något utav det iaf.
Chillin' like Bob Dylan
Sitter i skolan och bara väntar på att tiden ska gå ... lite ... kanske. Gör den det? Nja.
Taggar att repa ikväll och att min sista lektion är inställd så slutar två timmar innan planerat. Soft.
Jag har hicka och lite ont i magen efter att kört knäckemacka med grillkrydda till lunch. Standard på samgymnasiet.
Taggar att repa ikväll och att min sista lektion är inställd så slutar två timmar innan planerat. Soft.
Jag har hicka och lite ont i magen efter att kört knäckemacka med grillkrydda till lunch. Standard på samgymnasiet.
Vi retas med oss själva
Jag är så mätt just nu att hälften vore nog. Varför uttrycker man sig så egentligen? Hälften är ju nästan aldrig nog. Eller alltså, hälften är ju bättre än ingenting men man tar ju liksom inte ett halvfullt glas hellre än ett fullt. Det finns en anledning till att uttrycket lyder "man kan inte både äta kakan och ha kvar den" och inte "man kan inte både äta kakan och ge bort hälften" för om valet skulle vara så lätt skulle vi inte behöva ett catchigt uttryck för att tydlig göra den sortens situationer.
Det jag försöker säga är att när man är något så mycket att hälften vore nog så kanske man ska ta och fundera på om man verkligen är beredd att offra 50% av den känslan man har. Det verkar ju korkat.
Så jag ber om ursäkt och ska omformulera mig. Jag är så mätt att om jag skulle vilja dela med mig av hälften av min mätthet så skulle nog någon annan också bli mätt.
Det jag försöker säga är att när man är något så mycket att hälften vore nog så kanske man ska ta och fundera på om man verkligen är beredd att offra 50% av den känslan man har. Det verkar ju korkat.
Så jag ber om ursäkt och ska omformulera mig. Jag är så mätt att om jag skulle vilja dela med mig av hälften av min mätthet så skulle nog någon annan också bli mätt.
Girl, you can be so obscene
Gårdagen var kalas. Hamnade på fest med taco i Viksjö, soft! Ett helt perfekt sätt att spendera den efterlängtade fredagen på. Även denna kväll ser ut att kunna bli ganska parti. En sak som redan står på schemat är att jag ska crasha hos min vän och hemliga älskare Vera. Det kan ju bara sluta bra. Men först måste jag tvätta bort gårdagen från min slitna kropp och ladda batterierna med lite cola. It's a great combo!
en fräsch och fin bild från i fredags
det kan va svårt att tro
men jag mår så jävla bra just där
